Förlossningsberättelse
Närmare bestämt 17 dagar!
Sista veckan innan våran älskade Signe föddes var otroligt kämpig. Både fysiskt och psykiskt..
Kändes som vi inte gjorde nått annat än bara Väntade.
På måndagen ringde jag till förlossningen, då orkade jag inte mera. Då hade jag inte sovit mer än max 1 timme per natt i ganska många dagar, så vi fick komma in och dom gjorde en CTG och så fick jag en såkallad " sovdos"
Så natten mellan måndag och tisdag sov vi på förlossningen. Och jag fick sova 4 timmar sammanhängande. Det var guld värt! MEN att sova inne på förlossningen när man gått över tiden och höra barn födas är såå himla påfrestande.
På torsdag var vi tillbaka på förlossningen för en 42 veckors kontroll..
Samma visa :P CTG kurva gjordes, ultraljud och så undersökte dom om jag hade öppnat mig något, samt en hinnsvepning.
Jag var öppen 3 cm, men hade inga som helst känningar alls än.. Det var så frustrerande. Vi fick en ny tid 2 dagar senare. Men det var inte aktuellt med en igångsättning sa dom med dom förutsättningarna ( en pigg bebis i magen som mådde toppen ) sedan att mamman mådde skit spelade ingen roll:P hehe.
Hur som haver så fick vi få hem, med en tid på lördagmorgon för en ny kontroll.
På fredagmorgon vaknade jag av en smärta som jag inte känt förut. och den höll i sig i nästan 1 minut och kom och gick under dagen med 5-20 minuters mellanrum! förstod ganska snabbt att det måste vara värka/förvärkar. Men vågade inte hoppas på förmycket.
Under natten så blev dom allt tätare och då var det 3-10 minuter mellan. Blev inte så mycket sömn då:P
Så på lördagmorgon när vi åkte in ännu en gång på förlossningen så gjorde dom CTG, ultraljud och undersökning ( kändes som att vi började kunna den visan då hehe) Då till våran stora lycka visade det sig att jag hade öppnat mig till 5 cm och blev inlagd! äntligen? är det sant? ska vi äntligen få träffa våran älskade bebis??
Men värkarna var fortsatt oregelbundna och klockan 16 då dom kom med 3-5 minuters mellanrum så tog dom hål på fosterhinnan. Och klockan 17 kom det igång på allvar. Då kom värkarna med ungefär 2 minuters mellanrum och det var otroligt kämpigt. Fick frågan om att testa lustgas, drog två andetag och kräktes som en gris. Så då ville jag inte ha mera!
Och sedan gick det fort. vid 18 frågade dom om jag ville ha EDA ( epiduralbedövning) var då öppen 8 cm. Men jag kunde inte bestämma mig. Och vad spelade det för roll, med tanke på att jag 10 minuter senare var öppen 10 cm.
Då trodde jag i min enfald att det var dags att krysta;) Men ack så fel jag hade.
Nu skulle barnmorskan ha mig att stå upp för att bebisen skulle komma längre ner för att än stod hon med huvudet för högt upp.
Så jag fick stå upp vid ett gåbord och härda ut värkarna som bara avlöste varandra.
Det var så himla kämpigt, men med Hans vid min sida så klarade jag det!
Han tvingade i mig vatten och saft för att jag skulle få energi.
Guld!! Hade aldrig gått utan honom:)
Min egentliga ända smärtlindring ( då två andetag lustgas inte ger nån effekt) massage!
Klockan 20 var det äntligen dags att få krysta och se vem det var som gömt sig i min mage alla dessa veckor och dagar!
Jag var så spänd av förväntan!
På 4 krystvärkar var hon ute! Väärldens finaste och kladdigaste lilla lintott kom ut!
Upp på bröstet fick jag helt ofattbart våran DOTTER! Åh hon var så himla fin!
Hon tog över hela vårat liv med storm och kärlek!
klockan 20.21 den 21/1 föddes våran så efterlängtade Dotter!
Dagen efter åkte vi hem ifrån BB, hem till våran egen säng och början till vårat nya liv!
En liten ihopslaffsad förlossningsberättelse;)
Ååh myyys!!!
Vi ska absolut styra en fika, å inte bara 1 heller ;) just nu är mille sjuk, men kanske nästa vecka om ni orkar? Kram
ååååhhhhh så fint..
den finaste stunden i livet, kul att du delar med dig. :)
Åh jag blir alldeles tårögd! Det är det största man kan uppleva och ett sant mirakel att få barn :)
Och hon är sååå fin!!! :)
jättebra f-historia allt verkar gått bra och fort också! :)
Vad söt hon är :)
Åh vilken härlig förlossningsberättelse Elin, jag som snart är där du var då, sitter härhemma & tar det lugnt & metodiskt men med tårar i ögonen förstås. Jag hoppas å tror att jag får vara med om krystvärkarna denna gång, verkar vara en sån häftig upplevelse iaf!:) Håller verkligen med Lisa, d är det absolut största man kan uppleva och ett sant mirakel att kunna få barn! Är så spänd av förväntan nu ...& vill så gärna veta om det är en liten hon eller en han ;) Tack Elin för att du dela med dej av din förlossning till oss andra ;) & Signe är såå bedårande söt! ;) Kram på dej!
Kul att läsa din förlossningsberättelse :) Vad söt hon är på bilden, ser ut som att hon också är glad att vara ute!
Fantastiskt att det gick så bra utan smärtlindring och allt. Jag hoppas dock att jag SLIPPER gå över så länge som du gjorde. Förstår att hur jobbigt det måste varit. Men vilken fin liten tjej som kom ut sedan :)
Ååå jag ryser i hela kroppen. Helt underbart att det ändå gick så bra utan smärtlindring. Ååååå nu längtar jag till det är dags för oss!
Tänk att ni har eran dotter äntligen hos er <3
Kram
Åh nu gråter jag lite bara för att det är så vackert med förlossningsberättelser.. Gud vad jag längtar! Och vad starkt av dig att du gick så långt över tiden & dessutom hade en helt naturlig födsel <3
Åhh kärlek!!
Ja bara längtar tills nästa gång ja ligger uppe på förlossingen.. de e ju så stort!! :)
Så fin hon är!!
jättefin fl berättelse!
Jag tycker ändå det är så konstigt att dem i vissa kommuner väntar så länge med igångsättning, det är ohumant att dem bryr sig så lite om hur mamman faktiskt mår!
Skönt att allt gick bra ändå för er och att väntan nu är över =)
Fantastisk fin berättelse.
